02.32 natten till Torsdag
Jag är min sårbarhet Och den dag som jag kan vänja mig vid mitt öde kommer jag bli hel. Den dag jag accepterar att detta är vad jag varit men inte vad jag är. Kommer jag bli hel. Men vad fan betyder hel?
Hon står mitt i stan. Det snurrar. Hon skriker . Varför stannar inte världen? Varför fortsätter jorden snöra? När blir jag hel igen? När kommer jag älska, älska med hela hjärtat om inte bara min hjärna. För vart sitter själen? Hon tror den sitter i magen. Han bankar på den. Hårdare hårdare och hårdare. Hur jävla hårt som helst.. Sen stannar allt. Magen bankar tillbaka- Det blir tyst. Världen stannar för en sekund. Inte mer än en sekund. Alla faller ner på gatan. Hur fan hände detta? Varför önskade jag mig detta. Hon ser sig om. Allt är dött. Allt. Hon är den sista som är kvar. Sen bankar det i hjärtat. Det känns som om det ska slå sig ut ur hennes bröst. Det är inte några jämna slag, utan dom kommer stöt vis. Bom. Bom. Bom. Sen ser jag henne. På den tomma gatan som talar om förtvivlan, om onåd, om sorgen och smärtan som jag känner igen sen många decennier i ensamhet. Du ser hennes hjärta slå hårdare. Hon kommer inte överleva detta. Hon faller till knäna. Du går långsamt emot henne. Och emot mig. Hennes ansikte är en mask. Detta är inte hon. Hon är den varma och helhjärtade kvinnan du träffade i en dröm för många år sen. Inte denna söndertrasslade varelse som blottar sig själv framför dig. Eller är det hon? För du har ju inte kunnat se själen tidigare. Hon skriker ännu en gång för saknaden av alla blir för stor. Hjärtat slår. Det skär i dig att se henne så här. Hur fan kunde det bli så Hon lägger sig ner i sitt krigsfält. Runtomkring ser maskerna tillbaka. Varendaste enda än. Dom ser. Dom ler. Dom går. Dom finns. Dom är äkta. Så äkta en mask kan vara. En mask med det verkliga bakom. Hon ligger ner helt nu. Men hon kan inte gråta. Inte för att tårarna är slut, utan i rädsla för att visa sin sårbarhet. Sårbarheten som ingen får se. Jag ser henne Jag ser dig. Håll hårt om henne, hål så jävla hårt du kan, för annars försvinner hon, och med henne försvinner jag. Ta av henne masken. Det är det enda sättet för henne att kunna leva i denna värd. Masken är gammal. Den har gjort sitt det finns ingen kvar i den. Charaden. Maskeraden. Du lyfter av henne masken och ser det som är äkta. En människa av kött och blod och med ett hjärta som älskar dig så hårt att det nästan åker ut ur henne bröst. Ut ur henne. Förstörd för alltid. Nu finns det ingen återvändo. Vad gör du? En ring av masker finns runt omkring er. Ingen är den andra lik en alla döljer dom samma hemlighet. Skammen och rädslan. Skammen över våra liv, och rädslan över vad vi har gjort. Skammen föder rädslan. Skammen. Skammen. Skammen. och vad fan har vi att skämmas för. Vi bär alla samma mask. Du böjer dig ner mot henne och viskar i hennes öra. Du är bättre än så här. Du kan mer. Fan. Snälla. Du ser skammen växa i hennes ansikte. Det finns inte mycket kvar av henne. På vägen speglas det förflutna som talar om utanför skap. Som talar om vad som skapade denna mask. Hur ser du ut. Hur fan ser alla här ut egentligen. Du stället dig upp och skriker det. Hur fan ser ni ut därunder. Sakta börjar alla dra av sig maskerna. En efter en. Itt på gatan. Dom är alla brännmärkta av sig själva. Tillsammans bär dom mening i panna. Vi bär alla på samma mask. Från marken hör du henne tala Jag ber dig, snälla riv dom murarna jag byggt. Jag vill inte ha dom längre. Jag har tusentals masker och ingen av dom är jag. Jag ber dig bli inte rädd. Det är det lila barnet inom henne som talar. Något glömt. Något som var älskat men blev exponerat för hatet. För att vara annorlunda. För att vara sig själv. Det finns där. Det finns hos alla. We are all soldiers. I fighten om livet. Jag tar på mig min mask igen. Jag visar bara vad som finns under den när det behövs jag har lärt mig livets släp. Jag spelar inte schack med döden längre. Jag spelar kort. Och du förlorar. Ensamheten förlorar. Jag bär enbart drottningarna nu. Och du har bara knekt. Men du har hjärter knekt, och jag bär endast spader dam. Essen och kungarna. Dom är bara för narcissisterna. Dom klår allt och jag vill inte ens testa slå dom. Det trasiga i en klövertvåa, det fina som finns i en nia. Kampen i en tia. Och fighten för en sjua. Hon ligger på marken nu. Vad gör du. Det finns inget kvar. Alla sätter på sig sina masker igen. Inget kvar att förlora. Dom matchar sina masker med varandra. Om dom är en nog stor grupp kommer dom konkurrera. Oavsett hu deras masker ser ut. Det finns inget kvar. Kriget är slut. Men hon ligger kvar. Och du sitter bredvid. Jag står bredvid dig som den fåne jag är. Fånen som trodde jag kunde klå en kung med en dam. Så dum jag var. Jag ska gå tillbaka till avklädda kort nu.
1252 dagar
Can You Read My Mind?
Svarta Lammet
what is love?
En av mina favoritfilmer handlar om detta, i en annan form.
Filmen utspelar sig inom en ganska snar framtid, vi har lärt oss att bygga robotar som är så lika oss att det skrämmer. Men, ännu har dom inte lyckats imitera en av våra känslor. Kärlek. En proffesor ställer frågan, vad är kärlek till en robot, Hon svarar ; det är när min kropp blir varm, jag blir lycklig i hela kroppen och en härlig känsla sprider sig i magen, profesorn avbryter, för annars skulle hon ha kunnat gå på och på. Så frågan i filmen är; kan man få en robot att älska en människa, och ännu större, kan en människa älska en robot tllbaka?
För att testa detta bygger dom en barn robot. Filmen heter AI och är grymt bra!
Ny way tillbaka till ämnet. Jag kan inte hitta en förklarning till kärleken, det finns inte. här är ivarige fall en underbar text som beskriver en av dom mest undebara faktorerna med kärlek. ;)
Well I saw you with your hands above your head
Spinning around, trying not to look down
But you did, and you fell, hard on the ground
Then you stumbled around for a good ten minutes
And I said I'd never seen anyone look so dumb before
And you laughed and said I still know how to turn you on though
You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean
And I probably forgot to tell you this
Like that time I forgot to tell you about the scar
Remember how uncomfortable that made you feel?
See you're not what I expected
But you're the only one who knows how to handle me
And you're such a great kisser and I know that you agree
You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean
I hope you can forgive me for that time
When I put my hand between your legs
And said it was small
'Cause its really not at all
I guess there's just a part of me that likes to bring you down
Just to keep you around
'Cause the day you realize how amazing you are
You're gonna leave me
You're the only one who
Holds my hair back when I'm drunk and get sick
You're the only one who
Knows exactly what I mean
You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean
Exactly what I mean
Well I saw you with your hands above your head
Spinning around, trying not to look down
But you did, and you fell, hard on the ground
You are the part of me that i don't wanna see.
Du kan ha bruttit ett ben, någon du älskar kan ha lämnat dig eller ännu värre dött och aldrig kommer tillbaka, eller så har du bara kört på ett prov. Oavsett hur stort eller litet ditt problem är så är du aldrig ensam i din smärta. Du är aldrig först med att känna dig så här.
Vi alla känner alltid att det är bara en själv som har det här problemet. Och i dagens ungdms samhälle ( och det vuxna för den delen) Känner vi att vi inte vill tala om våra problem, vi tror att dom skall gå över av sid själv. Men där har du fel! inget går över av sig själv. Det bara vilar tills du kommer i en liknande situation, så att det kan hoppa upp och bita dig i magen tio gånger hårdare än förra gången. Så varför håller vi inne dessa problem? Det finns så otorligt många olika anledningar!
Just nu kallas man uppmärksamhets krävande. Man mår egentligen inte dåligt utan säger det bara för att folk skall tycka synd om oss, se oss, och lida med oss för ett problem vi inte har.
Vi blir rädda för att bli kallade Emo.
Men tänk om. Om en person frågar efter hjälp, om den tillslut har så mycket smärta inom sig att den agerar ut det i ilska, frustation, irritation och tillslut bryter ihop på golvet och kan inte andas. All luften har försvunnit totalt ur personen. Och om vi forfarande inte vill se dens personens smärta och forsätta kalla dem " uppmärksamhets freak", då är det väl inte så konstigt om personen drar sig tillbaka och börjar skära sig. (( INFO OM SJÄLVDESTRUKTIVHET, folk gör det inte för uppmärksamhet, när man skär sig pumpar adrenalinet upp i kroppen och man hamnar i ett slags " chock" tillstånd där smärtan försvinner med adrenalin kicken, det ör samma adrenalin kick som man kan få av att springa.)
Dessutom är det väl ännu en gång korkat att kalla dessa personer för Emo's och slussa vidare dem och deras känslor.
Börjar ni kanske förså nu vart jag vill komma lite?
Nyway, under min korta tid jag har haft här på jorden, tellus, har jag fått chansen att träffa personen som besitter en av dom största gåvorna som man kan få här. Gåvan att kunna lyssna på en person och vissa medlidande. Jag har fått chansen att träffa personer som med en enda mening kunna få mig att se på ett problem som bara en dum sakat hänga upp sig på. Och att kunna göra det, att kunna få någon att få tillbaka lusten att fortsätta med bara en mening, det är lika stort som kärleken och faktiskt en sorts kärlek.
Men, något som kan kännas som det svåraste som finns är att våga öppna sin själ för någon, att våga blotta sig själv naken inför en person, och här har vi en anledning till att vi intevågar prata, vi visar oss svaga för någon annan, i hopp och tro att denna person skall kunna hjälpa oss.
Vi bär alla en mask, En mask som vi försöker dölja oss själva bakom och hoppas att ingen skall se oss. Det är som när vi är små och sate våra händer framför ansiktet för att vi tror att vi är osynliga då. Om jag inte ser dig ser du inte mig typ.
Det är ganska likt den mask vi alla bär, vem är du och vem är jag? Det finns en text som jag tycker träffar rätt i hjärtat, den kommer strax, men innan vill jag att du ska veta.
Att tala är silver, att lyssna är guld.
Försök att lyssna till vad jag inte säger
Försök att lyssna till vad jag inte sägerLåt dig inte luras av det ansikte jag visar
För jag har tusen masker, och ingen av dem är jag
Bli inte lurad, bli för guds skull inte lurad
Jag ger dig ett intryck av att vara säker
Att självförtroende är mitt namn, och kyligt lugnt mitt agerande
Och att jag inte behöver någon, men tro mig inte
Djupt nere dväljs mitt verkliga jag, i förvirring, fruktan och ensamhet
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom
Att skydda mig från de blickar som vet
Men just en sådan blick är min räddning
Det betyder att om den åtföljs av accepterande
Då åtföljs den av kärlek, det enda som kan befria mig från de fängelsemurar jag har byggt åt mig själv
Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting
Och att jag inte alls är något att ha
Och att du ska upptäcka det och stöta bort mig
Så börjar paraden av maskeringar
Ständigt småpratar jag med dig
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något
Men inget av det som betyder allt, som ropar inom mig
Var snäll och lyssna, försök höra vad jag inte säger
Jag skulle vilja vara äkta, spontan och mig själv
Men du måste hjälpa mig, räcka ut din hand
Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande
Varje gång du försöker förstå att du verkligen bryr dig om mig
Då börjar mitt hjärta att få vingar
Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå
Är det kanske du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet
Från övergivenheten i mitt fängelse
Det kommer kanske inte att bli lätt för dig
Ju närmre du kommer, desto blindare kanske jag slår tillbaka
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar
Och däri ligger mitt hopp, mitt enda hopp
Jag ber, försök att riva dessa murar med fasta händer
Med varsamma händer, ty ett barn är mycket känsligt
Vem är jag, kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl
För jag är var man du möter, och jag är var kvinna du möter
Och jag är också du själv.
(anonymous, övers fr eng)
En Sång För Alla Dom Som Ännu Inte Kommit Fram
When I See Your Smile, The Tears Fall Down My Face
Jag skulle aldrig vilja sova om du bara låg bredvid mig, att se dig andas ger mig all den energi jag behöver.
Bilderna av dig har sakta börjat blekna för min ögonhina. Jag mins snart inte hur din röst brumade eller lät. Så snälla min älskade vän. Stanna en minut till. det är allt jag ber dig om och inte mer. Varfr måste du gå? Varför måste du fara? Stanna bara en minut till. så jag kan andas in din doft och känna dina mjuka armar omfamna mig, en sista gång, en minut. sen har jag lyckats andas in alla minnen och sinnen av dig.
Då kan du få gå, men vänd dig inte om! För jag vill minas dig precis som du var och inget annat. Se mig inte i ögonen, ty du kommer bara att bli ännu en kall tår på min kind. och om det var så, att du bara var en tår i mitt öga skulle jag aldrg gråta mer, för då skulle jag förlora dig.
( Denna text är inte om någon speciell, det är bara saknaden av alla vänner, i en natt som aldrig blir mörk, i det djupaste skogarna i norra Sverige)
Lost in space
mr.
singing la la la la hee HEEEEY!
No i don't want to battle from begining to end
Look me in the eye and tell me you don't find me attractive
Och om du själv har en riktigt tråkig dag har du nog redan nu gett upp att läsa min blogg eftersom den är likadan och tråkig som alla andras, ärligt talat, jag förstår dig! men denna blogg är inte skriven av någon berömd författare som tänkt igenom varige liten detalj, varige liten bokstav och punkt på varige sida, för det är så han kommer att bli ihåg kommen i slut ändan!
hanns bok kommer att stå i bokhandlar landet över, och kanske om han har tur och en riktigt hemsk bakgrund kommer hans livsverk att bli översatt på värdsspråket engelska och sedan sändas världen över, tjäna några 100 000, för att dö en bekväm död på ett flott ålderdoms hem i californien tillsammans med en massa B kändisar. Han kommer att dö med ett leende på läpparna för att han tyckt att han gjort någonting för mänskligheten.
och vad skrev han om då? inget som är så mycket mer viktigt än tjejen som spillde nagelack på tangentbordet eller killen som inte kommer ihåg vad fan han gjorde kvällen innan och varför hanns kalsonger var bak och fram.
men i hemlighet ler han bara åt tanken för han vet precis vad som hänt, han vill bara verka oskyldig inför världen så att han inte skall få Player märket av tjejerna, osis det fick du! men du kommer aldrig att minas det eftersom du var så pisfull kvällen innan. jag säger bara ensak.... HAHA!
nä, men det är såna inlägg som man tänker, fan den personen har alldeles för mycket tid på sina händer! Eller så är det bara för att vi har sommarlov och ingen aning om vad vi skall göra med våra liv när pojkvänen är på, vad det käns som, en annan kontinent och vännerna ligger på nakna badrumsgolv och tillber den vita guden.
och när dom inte gör detta börjar du undra om dom tänker på och om dom tänker på dig? ifall han är dig trogen och inte hånglar upp den där heta blondin bitchen från kluben.
I din ensamhet malar du tankarna fram och tillbaka hela dagarna och hela nätterna för att sedan på impuls, helt utan pengar och kläder, hoppa på första bästa snabbaste tåg till honom, gömma dig på toaletterna så fort vakt eller biljett gubben går förbi.
När du kommer fram till din slut station ser du dig vilset omkring och frågar dig själv tusen gånger hur fan du tänkte när du hoppade på tåget, ditt hjärta påminer dig och din hjärna säter automatiskt dina fötter i rörelse och du springer sicksak mellan sommar resenärerna mot bussen till hanns lägenhet.
På bussen flyger de tusen värsta tankarna genom ditt huvud, du ser framför dig hur han öppnar dörren, naken för att vissa hela världen att han gjorde det.
utanför hanns lägenhet tvekar du. du tänker på ditt blogg inlägg från tidigare på dagen då ditt största problem var att du spillt på D tangenten av ditt röda vackra nagelack. Varför hade du inte skrivit om det här? det är ju 10 000 mer gånger så viktigt. Vad hade han gjort kvällen innan som inte du visste om?
koden slås in på 2 röda och du springer förbi hissen, du har för mycket energi i kroppen för att stå eller sitta.
utanför hanns dörr ligger som vanligt välkomst mattan på sne, du rättar till den, drar några djupa andetag, och ringer på.
fasen tänker han, ring klockan dånar i öronen i toner av baksmälla. han stänger bloggen, och öppnar dörren i en snabb rörelse.
Kläderna var på, ringarna under ögonen berättar om en lång natt. du börjar ändå gråta och han förstår inte. sen börjar du skrika ut dom paranoia orden du gått igenom om och om igen i ditt huvudtet.
Look me in the heart and tell me you won't go
Look me in the eye and promise no love's like our love
Look me in the heart and unbreak broken
It won't happen
långsamt försvinner tårarna och du slutar känna något längre, ingenting. bara det som är äkta, det som du vet finns på riktigt, hans kropp mot din och hanns armar runt dig,hanns kind mot ditt huvud.
Han drar dig försiktigt från sig, håller ditt huvud i sina björn händer,och ser med sina choklad bruna in i dina havs blå.
han smeker bort en tår med sin tumme och ler, då vet du, att du är den enda.
Och med denna tanke i mitt huvud lämnar jag inlägget och lämnar över ordet till författaren som ligger på sin dödsbäd i californien, lagomför att avsluta ännu en bok som han tror skall hjälpa mänskligheten. och mitt upp i allt detta så är det bara ett blogg inlägg som ingen kommer att orka läsa.
Over and out