1252 dagar
Det har gått 1252 dagar sen jag senast skrev i denna blogg.
Jag har tagit distans, förändrats inombords, etiskt och mitt sätt att älska.
Jag kommer inte ta bort några gamla inlägg eller denna blogg av den enkla anledningen att jag inte vill gömma det jag var, utan lära mig ifrån det. Att jag inte saknar det. Jag vill inte tillbringa en minut till där. Det jag kände.
Jag har insett mer vad Carpe Momentum betyder. Och jag lever efter det mer och mer. Min andra blogg katapultstorm.blogg.se är tillför att uppdatera min vardag i bilder. Den här bloggen vet jag ännu inte vad den kommer innehålla. Jag vet bara vad jag vill skriva just nu, i denna stund.
Jag har börjat skrapa på ytan vad kärlek är.
Det är inte att man bara blir hel med någon. När man säger jag är inte hel utan dig. Utan när man blir hel tillsammans med någon. Två hela personer som delar sin helhet tillsammans.
Annars är man beroende av en annan människa för att må bra, då är man inte kär i personen, utan vad personen ger en.
Vissa fall då detta händer kan man ha blivit kär i bilden av att bygga upp en familj, skaffa barn, gifta sig. Inte personen man valt att dela sitt liv med.
I andra fall dom materiella sakerna en person ger, fint hem, prylar, en fast ekonomi och en trygg framtid.
I ett förhållande ska man inte förvänta sig något. Förvänta sig att en person ska göra saker för mig och uppfylla mina behov ( samma som ovan).
Du ska inte uppfylla någon annans behov för att dom ber dig, utan för att du redan vet om behovet och själv vill fylla det.
Som att kanske bädda om sängen när du vet att han/hon kommer hem efter en lång dag och är helt slut i kroppen. Laga en god middag eller kanske posta ett brev som han/hon glömt kvar hemma.
Lite spretigt inlägg kanske... fick inte till allt. Men hoppas ni fattar vad jag menar.
Over and out
Give everything, require nothing.