carpemomentum

det var dagens skratt sa den döve och log.

varför är det så svårt att gå fram till den där killen på stan, kyssa honom på munnen och säga " oj då! du är inte min hund". vem vet, en dag kanske han kysser dig tillbaka och säger " Nej jag är den enda".

Åååhh gud nu rullar jag ut i filmens värld igen. ta mig tillbaka och frälse mig herre o gud.

varför tillber vi alltid honom där uppe? han kan ju förmodligen fan inte ens läsa!

om det är någon som läser denna blogg,, snälla lämna en kommentar och säg något kul man kan driva med som läkare eller blottare ( som är väldigt gäst vänliga människor om jag inte har fel),

Någon text får det väl bli i dag också, trots att min hjärna är tom, fast det är den ju alltid.....

" Om ändå bara mina tårar kunde föra dig tillbaka till mig, då skulle jag ändra på allt ont jag gjort

och fylla dig med min kärlek igen

och den käleken kommer att leva för evigt

även om inte du gjorde det

det enda jag har kvar av dig är alla mina minnen

det jag mins bäst är den där sommar dagen föra året

när alt v sade var vackert, 

men det vi gjorde var fel

det vi hade tänkt göra var det rätta,

och när du sa det lätt det som musik i dina öron

men i mina lätt det så hemskt att jag började gråta

men du höll om mig och sa att det var över

trots att det bara hade börjat