carpemomentum

Ny blogg igen, denna gång för att skriva av tankar om saker så att hela världen kan få se. bloggar är egentligen ganska naket, du skriver ett medelande till världen, kanske så att någon nån gång kan hitta din blogg, läsa tre rader för att finna att det är ännu en trist blogg av någon person som målar naglarna framför datorn och dagens tragedi är att D tangenten har en liten röd prick på sig.
Och om du själv har en riktigt tråkig dag har du nog redan nu gett upp att läsa min blogg eftersom den är likadan och tråkig som alla andras, ärligt talat, jag förstår dig! men denna blogg är inte skriven av någon berömd författare som tänkt igenom varige liten detalj, varige liten bokstav och punkt på varige sida, för det är så han kommer att bli ihåg kommen i slut ändan!

hanns bok kommer att stå i bokhandlar landet över, och kanske om han har tur och en riktigt hemsk bakgrund kommer hans livsverk att bli översatt på värdsspråket engelska och sedan sändas världen över, tjäna några 100 000, för att dö en bekväm död på ett flott ålderdoms hem i californien tillsammans med en massa B kändisar. Han kommer att dö med ett leende på läpparna för att han tyckt att han gjort någonting för mänskligheten.

och vad skrev han om då? inget som är så mycket mer viktigt än tjejen som spillde nagelack på tangentbordet eller killen som inte kommer ihåg vad fan han gjorde kvällen innan och varför hanns kalsonger var bak och fram.
men i hemlighet ler han bara åt tanken för han vet precis vad som hänt, han vill bara verka oskyldig inför världen så att han inte skall få Player märket av tjejerna, osis det fick du! men du kommer aldrig att minas det eftersom du var så pisfull kvällen innan. jag säger bara ensak.... HAHA!

nä, men det är såna inlägg som man tänker, fan den personen har alldeles för mycket tid på sina händer! Eller så är det bara för att vi har sommarlov och ingen aning om vad vi skall göra med våra liv när pojkvänen är på, vad det käns som, en annan kontinent och vännerna ligger på nakna badrumsgolv och tillber den vita guden.

och när dom inte gör detta börjar du undra om dom tänker på och om dom tänker på dig? ifall han är dig trogen och inte hånglar upp den där heta blondin bitchen från kluben.
I din ensamhet malar du tankarna fram och tillbaka hela dagarna och hela nätterna för att sedan på impuls, helt utan pengar och kläder, hoppa på första bästa snabbaste tåg till honom, gömma dig på toaletterna så fort vakt eller biljett gubben går förbi.
När du kommer fram till din slut station ser du dig vilset omkring och frågar dig själv tusen gånger hur fan du tänkte när du hoppade på tåget, ditt hjärta påminer dig och din hjärna säter automatiskt dina fötter i rörelse och du springer sicksak mellan sommar resenärerna mot bussen till hanns lägenhet.

På bussen flyger de tusen värsta tankarna genom ditt huvud, du ser framför dig hur han öppnar dörren, naken för att vissa hela världen att han gjorde det.

utanför hanns lägenhet tvekar du. du tänker på ditt blogg inlägg från tidigare på dagen då ditt största problem var att du spillt på D tangenten av ditt röda vackra nagelack. Varför hade du inte skrivit om det här? det är ju 10 000 mer gånger så viktigt. Vad hade han gjort kvällen innan som inte du visste om?

koden slås in på 2 röda och du springer förbi hissen, du har för mycket energi i kroppen för att stå eller sitta.
utanför hanns dörr ligger som vanligt välkomst mattan på sne, du rättar till den, drar några djupa andetag, och ringer på.

fasen tänker han, ring klockan dånar i öronen i toner av baksmälla. han stänger bloggen, och öppnar dörren i en snabb rörelse.

Kläderna var på, ringarna under ögonen berättar om en lång natt. du börjar ändå gråta och han förstår inte. sen börjar du skrika ut dom paranoia orden du gått igenom om och om igen i ditt huvudtet.