Svarta Lammet
Jag är trött, så jävla trött.
Ni är här med dömda! Jag dömer er till att leva med det ni har gjort. Ni skall fan inte få njuta av det som döden innebär. Ni skall fan få lida för det ni har gjort! för resten av livet. Jag orkar inte vara arg längre, jag orkar inte heller vara glad på insidan.
Jag ler för dom jag älskar. Jag ler varige dag det leende som ni är vana vid, från första början, så länge ni har känt mig. Jag ler för er skull, endast få kan se i mina ögon och se sanningen. Om du umgås med mig endast några dagar kommer du att kunna se glimtar av insidan. Av det jag vill kalla det svarta lammet.
Jag vet det redan nu, jag passar inte in i någon grupp med människor eller med en enskild människa. Jag vande mig vid den tanken redan när jag var ett barn. men bara för det betyder det inte att jag gillar tanken.
Jag vet att många säger att jag tillhör den och den gruppen, kanske på utsidan, men jag har aldrig gjort det på insidan. Aldrig.
så det enda jag ville säga var att jag är trött. Så jävla trött
what is love?
hur kan man definera kärlek? Detta ämne som finns i våran vardag hela tiden. Varige dag pratar vi om det, men kan någon definera det? Säga vad det är?
En av mina favoritfilmer handlar om detta, i en annan form.
Filmen utspelar sig inom en ganska snar framtid, vi har lärt oss att bygga robotar som är så lika oss att det skrämmer. Men, ännu har dom inte lyckats imitera en av våra känslor. Kärlek. En proffesor ställer frågan, vad är kärlek till en robot, Hon svarar ; det är när min kropp blir varm, jag blir lycklig i hela kroppen och en härlig känsla sprider sig i magen, profesorn avbryter, för annars skulle hon ha kunnat gå på och på. Så frågan i filmen är; kan man få en robot att älska en människa, och ännu större, kan en människa älska en robot tllbaka?
För att testa detta bygger dom en barn robot. Filmen heter AI och är grymt bra!
Ny way tillbaka till ämnet. Jag kan inte hitta en förklarning till kärleken, det finns inte. här är ivarige fall en underbar text som beskriver en av dom mest undebara faktorerna med kärlek. ;)
En av mina favoritfilmer handlar om detta, i en annan form.
Filmen utspelar sig inom en ganska snar framtid, vi har lärt oss att bygga robotar som är så lika oss att det skrämmer. Men, ännu har dom inte lyckats imitera en av våra känslor. Kärlek. En proffesor ställer frågan, vad är kärlek till en robot, Hon svarar ; det är när min kropp blir varm, jag blir lycklig i hela kroppen och en härlig känsla sprider sig i magen, profesorn avbryter, för annars skulle hon ha kunnat gå på och på. Så frågan i filmen är; kan man få en robot att älska en människa, och ännu större, kan en människa älska en robot tllbaka?
För att testa detta bygger dom en barn robot. Filmen heter AI och är grymt bra!
Ny way tillbaka till ämnet. Jag kan inte hitta en förklarning till kärleken, det finns inte. här är ivarige fall en underbar text som beskriver en av dom mest undebara faktorerna med kärlek. ;)
Well I saw you with your hands above your head
Spinning around, trying not to look down
But you did, and you fell, hard on the ground
Then you stumbled around for a good ten minutes
And I said I'd never seen anyone look so dumb before
And you laughed and said I still know how to turn you on though
You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean
And I probably forgot to tell you this
Like that time I forgot to tell you about the scar
Remember how uncomfortable that made you feel?
See you're not what I expected
But you're the only one who knows how to handle me
And you're such a great kisser and I know that you agree
You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean
I hope you can forgive me for that time
When I put my hand between your legs
And said it was small
'Cause its really not at all
I guess there's just a part of me that likes to bring you down
Just to keep you around
'Cause the day you realize how amazing you are
You're gonna leave me
You're the only one who
Holds my hair back when I'm drunk and get sick
You're the only one who
Knows exactly what I mean
You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean
Exactly what I mean
Well I saw you with your hands above your head
Spinning around, trying not to look down
But you did, and you fell, hard on the ground
You are the part of me that i don't wanna see.
Du är inte ensam. How bad things ever get, you'r never ever alone in anything.
Du kan ha bruttit ett ben, någon du älskar kan ha lämnat dig eller ännu värre dött och aldrig kommer tillbaka, eller så har du bara kört på ett prov. Oavsett hur stort eller litet ditt problem är så är du aldrig ensam i din smärta. Du är aldrig först med att känna dig så här.
Vi alla känner alltid att det är bara en själv som har det här problemet. Och i dagens ungdms samhälle ( och det vuxna för den delen) Känner vi att vi inte vill tala om våra problem, vi tror att dom skall gå över av sid själv. Men där har du fel! inget går över av sig själv. Det bara vilar tills du kommer i en liknande situation, så att det kan hoppa upp och bita dig i magen tio gånger hårdare än förra gången. Så varför håller vi inne dessa problem? Det finns så otorligt många olika anledningar!
Just nu kallas man uppmärksamhets krävande. Man mår egentligen inte dåligt utan säger det bara för att folk skall tycka synd om oss, se oss, och lida med oss för ett problem vi inte har.
Vi blir rädda för att bli kallade Emo.
Men tänk om. Om en person frågar efter hjälp, om den tillslut har så mycket smärta inom sig att den agerar ut det i ilska, frustation, irritation och tillslut bryter ihop på golvet och kan inte andas. All luften har försvunnit totalt ur personen. Och om vi forfarande inte vill se dens personens smärta och forsätta kalla dem " uppmärksamhets freak", då är det väl inte så konstigt om personen drar sig tillbaka och börjar skära sig. (( INFO OM SJÄLVDESTRUKTIVHET, folk gör det inte för uppmärksamhet, när man skär sig pumpar adrenalinet upp i kroppen och man hamnar i ett slags " chock" tillstånd där smärtan försvinner med adrenalin kicken, det ör samma adrenalin kick som man kan få av att springa.)
Dessutom är det väl ännu en gång korkat att kalla dessa personer för Emo's och slussa vidare dem och deras känslor.
Börjar ni kanske förså nu vart jag vill komma lite?
Nyway, under min korta tid jag har haft här på jorden, tellus, har jag fått chansen att träffa personen som besitter en av dom största gåvorna som man kan få här. Gåvan att kunna lyssna på en person och vissa medlidande. Jag har fått chansen att träffa personer som med en enda mening kunna få mig att se på ett problem som bara en dum sakat hänga upp sig på. Och att kunna göra det, att kunna få någon att få tillbaka lusten att fortsätta med bara en mening, det är lika stort som kärleken och faktiskt en sorts kärlek.
Men, något som kan kännas som det svåraste som finns är att våga öppna sin själ för någon, att våga blotta sig själv naken inför en person, och här har vi en anledning till att vi intevågar prata, vi visar oss svaga för någon annan, i hopp och tro att denna person skall kunna hjälpa oss.
Vi bär alla en mask, En mask som vi försöker dölja oss själva bakom och hoppas att ingen skall se oss. Det är som när vi är små och sate våra händer framför ansiktet för att vi tror att vi är osynliga då. Om jag inte ser dig ser du inte mig typ.
Det är ganska likt den mask vi alla bär, vem är du och vem är jag? Det finns en text som jag tycker träffar rätt i hjärtat, den kommer strax, men innan vill jag att du ska veta.
Att tala är silver, att lyssna är guld.
Låt dig inte luras av det ansikte jag visar
För jag har tusen masker, och ingen av dem är jag
Bli inte lurad, bli för guds skull inte lurad
Jag ger dig ett intryck av att vara säker
Att självförtroende är mitt namn, och kyligt lugnt mitt agerande
Och att jag inte behöver någon, men tro mig inte
Djupt nere dväljs mitt verkliga jag, i förvirring, fruktan och ensamhet
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom
Att skydda mig från de blickar som vet
Men just en sådan blick är min räddning
Det betyder att om den åtföljs av accepterande
Då åtföljs den av kärlek, det enda som kan befria mig från de fängelsemurar jag har byggt åt mig själv
Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting
Och att jag inte alls är något att ha
Och att du ska upptäcka det och stöta bort mig
Så börjar paraden av maskeringar
Ständigt småpratar jag med dig
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något
Men inget av det som betyder allt, som ropar inom mig
Var snäll och lyssna, försök höra vad jag inte säger
Jag skulle vilja vara äkta, spontan och mig själv
Men du måste hjälpa mig, räcka ut din hand
Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande
Varje gång du försöker förstå att du verkligen bryr dig om mig
Då börjar mitt hjärta att få vingar
Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå
Är det kanske du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet
Från övergivenheten i mitt fängelse
Det kommer kanske inte att bli lätt för dig
Ju närmre du kommer, desto blindare kanske jag slår tillbaka
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar
Och däri ligger mitt hopp, mitt enda hopp
Jag ber, försök att riva dessa murar med fasta händer
Med varsamma händer, ty ett barn är mycket känsligt
Vem är jag, kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl
För jag är var man du möter, och jag är var kvinna du möter
Och jag är också du själv.
(anonymous, övers fr eng)
Du kan ha bruttit ett ben, någon du älskar kan ha lämnat dig eller ännu värre dött och aldrig kommer tillbaka, eller så har du bara kört på ett prov. Oavsett hur stort eller litet ditt problem är så är du aldrig ensam i din smärta. Du är aldrig först med att känna dig så här.
Vi alla känner alltid att det är bara en själv som har det här problemet. Och i dagens ungdms samhälle ( och det vuxna för den delen) Känner vi att vi inte vill tala om våra problem, vi tror att dom skall gå över av sid själv. Men där har du fel! inget går över av sig själv. Det bara vilar tills du kommer i en liknande situation, så att det kan hoppa upp och bita dig i magen tio gånger hårdare än förra gången. Så varför håller vi inne dessa problem? Det finns så otorligt många olika anledningar!
Just nu kallas man uppmärksamhets krävande. Man mår egentligen inte dåligt utan säger det bara för att folk skall tycka synd om oss, se oss, och lida med oss för ett problem vi inte har.
Vi blir rädda för att bli kallade Emo.
Men tänk om. Om en person frågar efter hjälp, om den tillslut har så mycket smärta inom sig att den agerar ut det i ilska, frustation, irritation och tillslut bryter ihop på golvet och kan inte andas. All luften har försvunnit totalt ur personen. Och om vi forfarande inte vill se dens personens smärta och forsätta kalla dem " uppmärksamhets freak", då är det väl inte så konstigt om personen drar sig tillbaka och börjar skära sig. (( INFO OM SJÄLVDESTRUKTIVHET, folk gör det inte för uppmärksamhet, när man skär sig pumpar adrenalinet upp i kroppen och man hamnar i ett slags " chock" tillstånd där smärtan försvinner med adrenalin kicken, det ör samma adrenalin kick som man kan få av att springa.)
Dessutom är det väl ännu en gång korkat att kalla dessa personer för Emo's och slussa vidare dem och deras känslor.
Börjar ni kanske förså nu vart jag vill komma lite?
Nyway, under min korta tid jag har haft här på jorden, tellus, har jag fått chansen att träffa personen som besitter en av dom största gåvorna som man kan få här. Gåvan att kunna lyssna på en person och vissa medlidande. Jag har fått chansen att träffa personer som med en enda mening kunna få mig att se på ett problem som bara en dum sakat hänga upp sig på. Och att kunna göra det, att kunna få någon att få tillbaka lusten att fortsätta med bara en mening, det är lika stort som kärleken och faktiskt en sorts kärlek.
Men, något som kan kännas som det svåraste som finns är att våga öppna sin själ för någon, att våga blotta sig själv naken inför en person, och här har vi en anledning till att vi intevågar prata, vi visar oss svaga för någon annan, i hopp och tro att denna person skall kunna hjälpa oss.
Vi bär alla en mask, En mask som vi försöker dölja oss själva bakom och hoppas att ingen skall se oss. Det är som när vi är små och sate våra händer framför ansiktet för att vi tror att vi är osynliga då. Om jag inte ser dig ser du inte mig typ.
Det är ganska likt den mask vi alla bär, vem är du och vem är jag? Det finns en text som jag tycker träffar rätt i hjärtat, den kommer strax, men innan vill jag att du ska veta.
Att tala är silver, att lyssna är guld.
Försök att lyssna till vad jag inte säger
Försök att lyssna till vad jag inte sägerLåt dig inte luras av det ansikte jag visar
För jag har tusen masker, och ingen av dem är jag
Bli inte lurad, bli för guds skull inte lurad
Jag ger dig ett intryck av att vara säker
Att självförtroende är mitt namn, och kyligt lugnt mitt agerande
Och att jag inte behöver någon, men tro mig inte
Djupt nere dväljs mitt verkliga jag, i förvirring, fruktan och ensamhet
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom
Att skydda mig från de blickar som vet
Men just en sådan blick är min räddning
Det betyder att om den åtföljs av accepterande
Då åtföljs den av kärlek, det enda som kan befria mig från de fängelsemurar jag har byggt åt mig själv
Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting
Och att jag inte alls är något att ha
Och att du ska upptäcka det och stöta bort mig
Så börjar paraden av maskeringar
Ständigt småpratar jag med dig
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något
Men inget av det som betyder allt, som ropar inom mig
Var snäll och lyssna, försök höra vad jag inte säger
Jag skulle vilja vara äkta, spontan och mig själv
Men du måste hjälpa mig, räcka ut din hand
Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande
Varje gång du försöker förstå att du verkligen bryr dig om mig
Då börjar mitt hjärta att få vingar
Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå
Är det kanske du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet
Från övergivenheten i mitt fängelse
Det kommer kanske inte att bli lätt för dig
Ju närmre du kommer, desto blindare kanske jag slår tillbaka
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar
Och däri ligger mitt hopp, mitt enda hopp
Jag ber, försök att riva dessa murar med fasta händer
Med varsamma händer, ty ett barn är mycket känsligt
Vem är jag, kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl
För jag är var man du möter, och jag är var kvinna du möter
Och jag är också du själv.
(anonymous, övers fr eng)
En Sång För Alla Dom Som Ännu Inte Kommit Fram
HEY THERE! Mr perfect.
Bara så du vet kan du vara jävligt glad att du kan gå i dom skor du går i. För det finns dom som ännu går barfota varige dag över de öppna eldarna i skolan, Det finns dom som inte vill gå utanför sin dörr i räddsla för att träffa dig. så Var jävligt glad at du går i de skor du går.
JAg skulle vilja skriva en text till alla dom som ingen självkänsla har kvar. Till dom som kämpar bara för att orka ta sig igenom natten.
För dem som önskar att morgondagen inte fanns, eller ännu bättre! Att dom själva inte fanns.
Här sitter jag och snackar när ni inte har en aning om vad jag ens mumlar om. JAG VILL FAN PRATA MED NÅGON SOM INTE BLIR RÄDD SÅ FORT MAN PRATAR OM NÅGOT AV MENING!!! NÅGON SOM INTE ÄR DEN DÄR TJEJEN I MITT FÖRSTA INLÄGG SOM BARA MÅLAR SINA JÄVLA NAGLAR HELA JÄVLA TIDEN!!!!!
Finns det någon sån person? Är dom så jävla sällsynta? Jag har fåt äran och privilegiet att träffa ett fåtal sådana personer, som verkligen vill hjälpa dem som går i obekväma skor, och då snackar jag inte ett par begagnade H&M skor som från början kostade 29.90 kr. Nej såna skor skulle många ta emot snabbt som bara den!!! Jag snackar om såna skor som inte har någon ovansida för det har Mr Perfect trampat sönder, skor som inte har någon underdel för att Mr. perfect har jaga personen i korridoren så många gånger att dom nöts ner tills det bara var fotsulan kvar.
Skor som nöts ned likadant som personens självförtroende. Vi tar ett exempel.
Vad ser du när du ser dig själv i spegeln? Dig själv så klart!!! Vad ser personen med dom dåliga skorna i spegeln?
En person som många önskat död i åratal... men stopp där! Det är i ett sådant här tillfäle som man kan finna Änglar bland oss! För det ä dom som kommer och lägger sina händer på våra axlar, Ler sina gyllene leenden och lyfter upp oss.
Och hur vet du om du har haft den stora förmånen att träffa en Ängel? Jo! då ska jag skriva en liten hisoria till dig.
En människa går på livets strand. Solen skiner starkt och hennes steg är stabila! Bredvid henne går en man, hanns ögon är blåare och djupare än havet bredvid henne. I dem kan hon se saningen.
När hon ser sig om ser hon två par spår, hennes och den hon älskar. Men när hon vänder sig om ser hon en storm komma mot henne. Hon vet att hon måste fortsätta gå, och sträcker sig efter sin älskades hand, men han är borta, hon börjar känna Ensamhetens kalla knivhug i hjärtat. Och med tunga steg fortsätter hon, hennes steg är ensamma nu.
Hennes kropp blir svagare för var dag som går och hon kan inge hopp finna. Men, i det djupaste och svåraste känner hon plötsligt en strimma hopp! Allt känns inte lika tungt längre, hon börjar kunna se ett slut på detta. För varige dag känns bördan lite lättare, och efter en lång strävan är hon ute ur stormen! Hon vänder sig om och ser åter igen sin älskades spår. Han går bredvid henne igen. Hon blir arg och frågar honom varför han svek henne i det alldra svåraste?
Vart hade han varit när hon behövde honom som mest.
Men, sa Mannen. Jag var där med dig i det svåraste hela tiden! Ty det var inte dina spår du såg i sanden. Det var mina som bar dig i mina armar genom den svåraste tiden. Jag var där för dig hela tiden.
Jag hoppas du kan förstå mig bättre nu, vännen min. Att jag bara önskar att vara din ängel, om du kan vara mina och se saningen i mina ögon. Och tro mig när jag lägger min hand på din axel och säger, Du är den undebarasta personen som finns! Ingen annan kan ersätta dig! Så snälla stanna hos mig lite till.
( Hjärter Ess Filmen är äntligen klar och skall skickas till Linnea Och Christine i morgon=) )
When I See Your Smile, The Tears Fall Down My Face
Du vet väl att du lyser upp min dag med ditt leende? Jo det är säkert! Jag skulle inte ens behöva solen om du bara fans bredvid mig. Jag skulle inte behöva månen för att finna ro i natten.
Jag skulle aldrig vilja sova om du bara låg bredvid mig, att se dig andas ger mig all den energi jag behöver.
Jag skulle aldrig vilja sova om du bara låg bredvid mig, att se dig andas ger mig all den energi jag behöver.
Jag saknar ditt nattskratt när du ligger bredvid mig. Jag saknar ditt leende som vissar att du är på rätt plats.
Jag saknar dig bara okej? och jag behöver dig nu mer än någonsin!
Bilderna av dig har sakta börjat blekna för min ögonhina. Jag mins snart inte hur din röst brumade eller lät. Så snälla min älskade vän. Stanna en minut till. det är allt jag ber dig om och inte mer. Varfr måste du gå? Varför måste du fara? Stanna bara en minut till. så jag kan andas in din doft och känna dina mjuka armar omfamna mig, en sista gång, en minut. sen har jag lyckats andas in alla minnen och sinnen av dig.
Då kan du få gå, men vänd dig inte om! För jag vill minas dig precis som du var och inget annat. Se mig inte i ögonen, ty du kommer bara att bli ännu en kall tår på min kind. och om det var så, att du bara var en tår i mitt öga skulle jag aldrg gråta mer, för då skulle jag förlora dig.
( Denna text är inte om någon speciell, det är bara saknaden av alla vänner, i en natt som aldrig blir mörk, i det djupaste skogarna i norra Sverige)
Bilderna av dig har sakta börjat blekna för min ögonhina. Jag mins snart inte hur din röst brumade eller lät. Så snälla min älskade vän. Stanna en minut till. det är allt jag ber dig om och inte mer. Varfr måste du gå? Varför måste du fara? Stanna bara en minut till. så jag kan andas in din doft och känna dina mjuka armar omfamna mig, en sista gång, en minut. sen har jag lyckats andas in alla minnen och sinnen av dig.
Då kan du få gå, men vänd dig inte om! För jag vill minas dig precis som du var och inget annat. Se mig inte i ögonen, ty du kommer bara att bli ännu en kall tår på min kind. och om det var så, att du bara var en tår i mitt öga skulle jag aldrg gråta mer, för då skulle jag förlora dig.
( Denna text är inte om någon speciell, det är bara saknaden av alla vänner, i en natt som aldrig blir mörk, i det djupaste skogarna i norra Sverige)
Lost in space
Hur många kul saker har jag inte haft i huvudet under dagarna som jag kunnat skriva om, och nu är det bara tomt! får se om något kommer upp under skrivandets gång;)
Jobbar som en dåre på Hjärter Ess filmn, letar musik, pusslar ihop bitarna och försöker få allt att se tragiskt ut.
Annars har jag börjat planera hur jag skal jobba med ilm till hösten.
Det kommer inte bli några stora redigerings arbeten som Wår sida av storyn ( ser det ut som just nu). det känns för stort igen. Mest skall jag försöka starta en egen hemsida där jag kan lägga upp mina egna kortfilmer och evt lite annan försäljning av filmer. Den som lever får se;)
I morgon kommer jag äntligen fram till Luleå! då blire studsmatte bygge med Mor. sen skall jag vara där uppe i två veckor ( suck!)
Just nu sitter jag i en hotell korridor vid Höga kusten och skriver. Mamma gick och la sig för 2 timmar sen och sover säkert sött. Ett långt samtal från Linnea och Malin i stockholm värmde ;) Skall försöka ringa runt till lite vänner i veckan och se hur deras sommar har blivit.
Det blir nog ingen Text idag men en liten dikt som jag snappade upp under en promenad i skogen under ett Meditations spår!
Det behövs inga stora vatten för att spegla himlen.
Det behövs inga väldiga ord för att sanningen skall fram.
Det räcker med stillhet och ljus och öppnade ögon.
mr.
rulla pååååååå
what is up with people and looooove?
som beatels frågade världen en gång, vart kommer alla ensamma människor ifrån?
vi finns ju överallt, vi är ensamma ledsna och vill bli tröstade, alla runt omkring oss verkar ha någon som tar hand om dem, men vi är fortfarande kvar på mammas gata utan någon som er till oss. I våra djupaste drömar ler vi och bli omhålna, och när vi vaknar ur drömmarna önskar vi oss sjävla döda igen. men tänk om.... tänk om vi alla bara kunde tänka om och le åt dagen som kommer, åt alla små saker vi får. Varför? som en kopp oboy ( gud vad jag skulle bli glad över det nu!) men då kommer ju tankarna, tänk om jag någon gång i mitt liv kunde få göra två koppar, och kanske om jag har tur" lite grädde på toppen som kompensation för alla dom där ensama kopparna.
reser bort nu, har internet kanske
singing la la la la hee HEEEEY!
ligg på din mage och låtsas att du är en säl, andas in lite damm i lungorna så lovar jag att du kommer att garva!
det var dagens skratt sa den döve och log.
varför är det så svårt att gå fram till den där killen på stan, kyssa honom på munnen och säga " oj då! du är inte min hund". vem vet, en dag kanske han kysser dig tillbaka och säger " Nej jag är den enda".
Åååhh gud nu rullar jag ut i filmens värld igen. ta mig tillbaka och frälse mig herre o gud.
varför tillber vi alltid honom där uppe? han kan ju förmodligen fan inte ens läsa!
om det är någon som läser denna blogg,, snälla lämna en kommentar och säg något kul man kan driva med som läkare eller blottare ( som är väldigt gäst vänliga människor om jag inte har fel),
Någon text får det väl bli i dag också, trots att min hjärna är tom, fast det är den ju alltid.....
" Om ändå bara mina tårar kunde föra dig tillbaka till mig, då skulle jag ändra på allt ont jag gjort
och fylla dig med min kärlek igen
och den käleken kommer att leva för evigt
även om inte du gjorde det
det enda jag har kvar av dig är alla mina minnen
det jag mins bäst är den där sommar dagen föra året
när alt v sade var vackert,
men det vi gjorde var fel
det vi hade tänkt göra var det rätta,
och när du sa det lätt det som musik i dina öron
men i mina lätt det så hemskt att jag började gråta
men du höll om mig och sa att det var över
trots att det bara hade börjat
No i don't want to battle from begining to end
trött och sletna drar vi oss fram som sniglar mot våra mål. livet är en lång seg precess så lev bara med det! Jag läste en artikel som hete " att lära för ett misslyckat liv". och när fan gör vi det?
i en klass på 20 elever kommer KANSKE endast en få ett bra liv, bra hälsa, familj som älskar och ett jobb vi gillar. den bild skolan ger oss av livet utanför är att om du bara studerar och har en bra utbildning kommer det att gå bra för dig i livet. du kommer att få det där jobbet som du drömt om sedan du var ett barn. du kommer att få en lyx villa i beverlly hills och i bästa fall bo granne med britney, sen kommer dina barn få mvg alla ämnen och.... där tar det slut! då är du nöjd!
detta är den svenska drömen! och hur många når den?
skriv gärna fler men jag kan bara komma på ca 3 personer som kommt så lång i livet, Måd Adams ( spelade bond brud och bor i Hollywood med en fotograf till man) peter stormare ( bor i sverige om jag inte har fel ) och någn knatte till som spelar i Mamma mia nu.
i Helvete! skolan försöker ju bara lura i oss en massa saker. Max 20 personer av människor födda i sverige dom senaste 50 åren har lyckats. varför får skolan oss inte att inse detta?
så vad är ett misslyckat liv? är det ett liv som kostat mycket på statens papper? eller är det ett lyx liv i en fin stadsdel?
I huvudet på en galning
Rulla runt på golvet,
skrik lite, sen är du en galning!
In på psyket, mata med mediciner, låt hjärnskrynklarna ta en tit på dig. LE och sen är du ute igen!
spring runt på gatan, Moona en pensionär och ge denne en nära döden upplevelse, den kommer ändå snart och den ler.
vid det här laget borde männen i vitt ha kommit, dom drar på dig den där tröjan som gör att du inte kan peta
dig i näsan, fasen tänker du och försöker peta med tungan. männen i vit stoppar in en klubba i din mun istället och lyfter upp dig och börjar föra dig mot skåp bilen. Men så lätt för det inte gå!
börja sparka och skrika till dom måste ge dig det där härliga lugnande, och en klubba till så klart.
då ståller du dig upp och bugar djupt mot din publik som nu samlats på gatan. buga dig en extra gång djupt mot pensionären du gav en nära döden upplevelse. nu har dom goda medborgarna fått mer valuta för sin pengar.
På psyket ringer din mamma och frågar vilken drog du går på nu.
LIVET skriker du högt i telefonen. hon suckar och lägger på.
Du tar dina mediciner, äter din mat och biktar dig, LER och sen är du fri igen, menad att funka som en normal medborgare, betala skatt, äta jobba sova dö
när dom tre månader senare släpper ut dig är det första du gör att ragga upp en främling på en bar och frågar denne om denne vill göra sitt livs tur.
På flygplatsen glidtacklar ni inchecknings kön så folk flyger överallt.
Spring i slow motion på bagage Bandet i takt till att barnen applåderar, för att dom har ännu inte insett vad livet går ut på
och vill bara ha kul.
Du glider in i rummet bakom lagom i tid för att se vakterna föra bort din främling. du gömmer dig i en gammalväska, BANG!
i nästa sekund vaknar du upp på ett sjukhus omringad av doktorer med ledsna ansikten. men du låer dig inte luras! doktorer är bara satanister som gillar att se folk lida. för seriöst! vem gillar att öppna upp folks magar och ukta äckel peckel hela dagarna? och dom kallar yrkesmördare vulgära.
In på psyket igen där du välkomnas varmt av alla dina vänner, för vad är mer hemma än där du är som alla andra?
Ett lyckat liv om du frågar mig! komentera gärna;)
